Du är inte användaren - du är produkten

_
Cirka 4 minuters lästid
0
0
1

Det har varit välkänt sen många, många år att Facebook lagrar sjukligt mycket personlig information om dig och säljer det sen till tredjepartsföretag (som till exempel reklamföretag). Men nu har molntjänsten pCloud lagt upp en forskning om hur mycket skitföretaget faktiskt hämtar från dig som användare.

Jag finner det här som något sjukligt vidrigt! Men samtidigt blev jag inte förvånad av att Facebook faktiskt gör såhär. De har blivit stämda och även bötfällda för just den här saken, men de skiter fullständigt i det - bokstavligen talat. Jag pratade med en vän för några dagar sedan om just det, och hen sa då att böterna måste vara uppemot 90% av all inkomst som Facebook har, för att det faktiskt ska svida. Annars är det bara en summa skitpengar som Mark Zuckerberg kan hosta upp hur lätt som helst igen.

Men nu till saken. pCloud har kunnat se att Instagram delar 79% av den insamlade personliga informationen till tredjepartsföretag, främst då till reklamföretag. Allt för att kunna visa dig rätt reklam med oftast kuslig noggrannhet. Hur mycket de får för det, är i skrivande stund okänt. Men vad lagras om dig då, enligt pClouds forskning? Håll i hatten!

  • Webbläsarhistorik, vad du har sökt på i din webbläsare.
  • Din finansiella data (bankdetaljer).
  • Din GPS-position, var du är just nu och/eller var du har varit.
  • Dina kontaktdetaljer, vilka du har i din telefonbok.
  • Din träningshistorik, personlig data från din träningsapp (till exempel Runkeeper).
  • Bilder från ditt galleri, till exempel bilder som du själv har tagit.
  • Vad du har sökt på i exempelvis Instagram.

Facebook, LinkedIn, YouTube, Duolingo, TikTok, Snapchat och Spotify samlar också in personlig information om dig, som de sedan säljer till tredjepartsföretag. Och jag som använder Duolingo till att lära mig japanska! Blev ärligt talat chockad (var inte beredd på att just de säljer min data till tredjepartsföretag), så jag har tagit bort mitt konto därifrån och har hittat en värdig ersättningstjänst som kan lära mig språket.

Jag tog bort mitt Facebook-konto under början av 2019. Hade dock Snapchat och Instagram under ett längre tag, men då som anonym (använde fejkprofiler) och jag godkände aldrig att Instagram skulle ha tillgång till exempelvis mitt galleri. I dag är jag inte medlem på någon tjänst som Facebook äger.

  • Snapchat-kontot är raderat sedan länge.
  • TikTok var jag bara medlem under en kort period under sena 2018 (om jag inte minns helt fel).
  • Har dock ett konto hos Spotify, men använder endast den tjänsten när någon vän skickar en länk till ett album eller till en låt.
  • Tog bort mitt konto hos Duolingo i dag (2020-03-24).
  • Använder en front-end till YouTube (Invidious) där Google inte kan spåra mig.
  • Tog bort mitt LinkedIn-konto förra året då jag inte använde det och tur var väl det.

I dagsläget använder jag följande ersättningstjänster:

  • Front-ends:
    • Nitter för att se innehåll på Twitter.
    • Invidious för att se innehåll på YouTube.
    • Translate för att se innehåll på Google Translate.
    • teddit för att se innehåll på reddit.
  • Mastodon (och då instansen Fosstodon) istället för Twitter.
  • Telegram istället för Messenger, WhatsApp och Snapchat. Telegram har typ samma funktioner som vad Snapchat har.
  • RainLoop istället för Gmail.
  • Lemmy istället för reddit.
  • Pixelfed istället för Instagram.
  • Anki istället för Duolingo.
  • searX istället för Google och DuckDuckGo (som hämtar data från Microsoft).
  • PeerTube istället för YouTube när det kommer till uppladdning av videos.

Det finns (tro det eller ej) tjänster som kan ersätta dagens populära sociala tjänster. Det finns till exempel Friendica som anses vara en ersättare för Facebook, men jag har inte testat den helt än. Orkar liksom inte, för allt jag behöver, finns i Telegram och Fosstodon.

Jag förstår inte en sak

_
Cirka 2 minuters lästid
0
1
1

Jag har genom åren noterat att många inte har till exempel någon gardin för deras fönster. Nästintill alla har så att man kan se rakt in i deras hem, även under nattetid (efter att solen har gått ner under horisonten, oavsett tid på dygnet). Själv är jag noga med sånt, så jag drar alltid för persiennerna antingen helt eller bara så att ljuset kan komma in nästa dag, och det gör jag nästan så fort solen har gått ner, om inte tidigare till och med. Dock gäller inte det sovrummet då jag ändå aldrig är där inne och för att jag älskar att vakna till solljuset.

Jag gör detta för att jag inte vill att andra ska kunna se in när jag är i det rummet. Det är en helt annan sak när jag är hos någon annan, för då är jag ju liksom bara en gäst och kan inte bestämma sånt. Även om det kanske inte är integritetskränkande att kunna se rakt in till folks hem, så ser jag faktiskt som det. Mitt hem är min fristad där jag kan släppa alla spänningar (när jag väl har sådana) och bara slappna av. Vara mig själv. Göra det jag själv vill göra utan att riskera att bli "dömd" av andra eller liknande.

Har pratat med personer gällande integritet ute på internet (till exempel Facebook), vad de lagrar om en bakom deras ryggar och sånt, men många av dom rycker bara på axlarna och säger, "jaha... och?". Jag kan inte undgå tanken att samma reaktion gäller för insynen till deras hem.

Jag gillar dock att titta in hos folk när jag cyklar eller går förbi, för då kan jag få se hur fint vissa har det. Vissa har nämligen oerhört bra smak och stilen är oftast stilren och fin. Jag älskar inredning.

Ska försöka satsa stenhårt på att lära mig japanska

_
Cirka 2 minuters lästid
0
0
1

Jag älskar den japanska naturen och kulturen. Mycket handlar om respekt och vänlighet, och det är något jag verkligen älskar. Språket är uppbyggt på samma sätt: man måste tala med respekt och ödmjukhet. Har länge velat lära mig det språket, men det har inte blivit av. Har försökt använda mig av språktjänsten Duolingo, men det har inte gått så värst bra. Men nu vill jag verkligen börja på allvar!

Jag har varit intresserad av den asiatiska kulturen sedan barnsben. Under mellanstadiet läste jag mycket om Kina, men under vuxen ålder har jag blivit mer och mer intresserad av Japan. I dag föredrar jag Japan framför Kina, då Kina är ett land om makt och kontroll, något jag egentligen hatar. Japan å andra sidan, tycks vara som Sverige, fast mer... seriöst. Liksom svenskar, så är japaner reserverade, fast mer än vad vi är.

Ända sedan jag träffade en japansk kvinna för första gången 2015, så har jag velat lära mig hennes modersmål. Men som ni läste tidigare i det här inlägget, så har det liksom inte blivit av. Men nu ska jag fanimej satsa stenhårt på det! Jag kan redan det viktigaste egentligen, så som "hej", "tack för maten", "god natt", "tack så mycket" och mer, men jag suckar efter mer!

Det hela kommer säkerligen att ryka redan i morgon, men under en timme per dag, kommer jag att göra följande:

  • Titta på YouTube-klipp som dokumenterar den japanska kulturen.
    • Försöka lära mig hur de tänker, hur man ska tänka som japan och hur man ska uppföra sig.
  • Titta mer på anime med japanskt språk (inget dubbat här inte).
  • Träna språket via Duolingo.
  • Säga upprepande gånger de japanska ord som jag har lärt mig, samtidigt som jag tänker på vad de betyder.

I skrivande stund kommer det här att bli en spännande utmaning och jag är taggad, men å andra sidan så vet jag att det kommer att bli rätt så krävande (jag som har uppmärksamhetsstörning och typ noll tålamod). Jag kommer att lägga in en påminnelse i min uppgiftsapp någon gång under kvällen.

Både yay och nay

_
Cirka 3 minuters lästid
0
0
0

De senaste två, tre dagarna har varit både nyttiga och lite tuffa för min del. Humöret har varit på topp, främst nu när vårkänslorna verkligen sprids med strålande solsken, fågelkvitter och vårvarma dagar. I går tog jag fram dammsugaren för första gången på alldeles för länge, och jag vädrade ur lägenheten genom att ha köksfönstret och vardagsrumsfönstret vidöppna så att det skulle bli lite korsdrag.

Även om humöret har varit på topp, så har det även varit på botten. Jag har drömt om saker som lätt kan göra mig deprimerad (håller dessa drömmar för mig själv), vilket har gjort att i dag hade jag det svårt med att ta mig ut på en cykeltur. Jag tvekade först, men tvingade mig ut genom att sätta på mig jackan och mössan, samt hörlurarna och gick runt lite i lägenheten. Sen tog jag på mig skorna och bara gick ut.

Minsta lilla tanke på hur bra andra har det, får mig att tippa ner lite närmare mot depressionen. Jag vill så mycket, men det går alldeles för långsamt. Vill vara där många andra är redan nu (nyttigt matintag, orken till att städa och rensa, med mera), men jag kan inte för jag sätter alldeles för stor press på mig själv. Har känt de senaste månaderna att jag är väldigt självkritisk och kritiserar mig ofta negativt.

  • Jag vill ha en fast anställning med en bra lön någonstans, men jag kan inte på grund av min ångest och depression.
  • Jag vill börja äta nyttigt, men jag är för beroende av choklad och för lat (äter/tillagar dock nyttigare mat när jag med en eller flera personer).
  • Jag vill komma ut mer och kunna säga hej till vem som helst (tänk Patch Adams), men jag är för blyg och för innåtgående.

Jag känner mig liksom låst i mina egna tankar och kan inte slita mig loss från dem. Jag har visserligen börjat få mer hjälp av kommunen genom att 1) ha fått träffat en arbetsterapeut som ska hjälpa mig med att komma igång med städningen, 2) ska få träffa en sjukgymnast som ska hjälpa mig med att få mer avslappnade muskler, 3) att jag har flyttats över till en annan plats inom daglig verksamhet, där jag kan förverkliga mina framtidsmål mer än på den gamla platsen, och 4) att jag har börjat prata med en kurator om min ångest och depression.

Kuratorn ger mig värdefulla tips och råd om hur jag ska hantera främst ångesten när den väl tar över mig, och jag ser de andra hjälpmedlen som något väldigt positivt. Men ändå så känns det som att det inte är nog i dagsläget. Jag vill liksom bara knäppa med fingrarna och poff så är jag kanske 5 år starkare och klokare. Men det är en omöjlighet. Jag måste ha tålamod till att faktiskt gå igenom allt och sakta men säkert bygga upp mig själv mot det bättre.

Något mer positivt ur det negativa

Förra lördagen hade jag en jourtid på en central vårdcentralen i Karlstad för mina ögon. Jag startade FitoTrack och cyklade dit. Det var min allra första cykeltur till centrala Karlstad sedan kanske 2019. Cykelturen tärde någorlunda hårt på min redan skadade kropp, men oj så skön den var! Och som jag hade längtat! Jag cyklade rätt så snabbt ändå för att vara rätt otränad och med superspända muskler överallt; nära 2,1 mil på 1 timme och 15 minuter.