Drömde om My i morse
När jag hade flyttat hemifrån, frågade en klasskompis mig om jag ville ha en kattunge. Kattmänniska som jag är, så kunde jag inte säga nej. Några veckor senare hämtade jag henne i Arvika. Hon var då bara 6 veckor gammal för jag var tvungen att ta henne tidigare än väntat. Annars skulle hon bli skjuten kallblodigt av min klasskompis dåvarande sambo.
Bakgrundshistoria
Jag fick lära henne att äta och gå på toa, samtidigt som jag höll henne sysselsatt genom att leka med henne. Hon älskade att leka apport Hon var en gosig liten kattunge. Vi bildade snabbt ett band mellan varann. När jag försökte komma på ett namn åt henne, så velade jag mellan Bonnie och My. Det blev såklart det sistnämnda, och fram tills hon blev 1 år gammal, fick hon heta Lilla My.
Det första fotografiet nedan är taget av min dåvarande flickvän, bara några timmar efter att Lilla My kom hem till mig den 27 maj, 2005. De 3 andra fotografierna togs den 1 juni, 2005.
Hon var alltid på äventyrs-stigen. Varje gång jag kom hem från affären, så smet hon ut till trapphuset och vill gärna utforska stället. Jag lät ytterdörren vara vidöppen och när jag hade hällt upp hennes då favoritblötmat från Friskies, ropade jag, "My! Mat!" Hon kom alltid jamades till mig, full med energi och glädje. Dock kom hon inte alla gånger, utan ville prompt fortsätta utforska trapphuset, så jag var då tvungen att hämta henne.
Ett år senare flyttade jag från den lägenheten, för Lilla My blev starkt påverkad av den tunga trafiken som dundrade förbi bara några meter bort från lägenheten. Godståg och lastbilar med ved åkte förbi oss dygnet runt. Alltid när de åkte förbi, skakade hela lägenheten och det dundrade en massa. En gång åkte en lastbil som var såpass tung, att jag nästan hoppade fram när jag skulle gå från köket till vardagsrummet. Jag var helt enkelt tvungen att flytta.
Jag och morsan åkte till Hammaröbostäder för och försöka få en lägenhet så fort det bara gick. Som tur var, fanns det två lägenheter lediga som jag även fick åka och titta på direkt. Den första lägenheten låg på Parkvägen.
Hammaröbostäder hade sagt att den hade en balkong, men när vi väl var där, så visade det sig att de hade fel. Men den var stor! Egen portdörr, eget trapphus, egen källare, 6 egna förrådsrum, plus lägenheten på 70 kvm med ett vindsförråd. Det var ingen tvekan om saken - jag tog den!
Skrev på kontraktet i juni-månad 2006, lite över ett helt år efter att jag hade räddat My från det där egoistiska svinet. Fotografiet nedan visar att My även älskade att klättra och vara på höga höjder
Jag hade datorn nere i källaren fram tills jag blev sambo 2010. Under den tiden älskade My att klättra bland förrådsrummen, främst ett av dom. Ibland gnisslade det väldans när hennes klor mötte den glatta träytan, vilket jag störde mig på lite. Kan än i dag höra henne klättra där. Hennes hår sitter fortfarande fast på gallret till hennes favoritrum, vars galler var öppet redan när jag flyttade in.
Hon älskade att titta ut genom fönstret i det förrådsrummet, och även sova där, efter att ha tittat på vad som hände på andra sidan av fönstret.
Hon hade en väldigt stark personlighet, vilket jag märkte redan när hon var en kattunge. Kallade henne ofta för "person" och inte som "katt", för hon agerade verkligen som en person skulle göra. Hon visade väldigt tydligt vad hon ville, samtidigt som hon pratade med mig + mer. Svårt att förklara mer exakt, för man var tvungen att se henne för att förstå vad jag menade.
Hennes död
My var från början en innekatt, men när jag hade en sambo 2010-2012, fick hon gå ut mer och mer. Till slut blev hon en utekatt. Under slutet av 2018 blev hon bara sämre och sämre, började hosta och var ute under kortare perioder. Ville helst vara inne och då vara med mig så ofta hon bara kunde.
Det första hon gjorde när hon blev utsläppt ur buren inne i rummet hos veterinären, var att hoppa upp på en av stolarna som de hade vid fönstret och tittade ut. Hon har alltid varit en nyfiken och uppmärksam katt. När veterinären hade undersökt henne, rekommenderade hon mig att röntga My, vilket vi även gjorde. Lungorna ska vara helt genomskinliga om de är friska. Mys lungor var full med vita prickar (tumörer).
Efter att ha lite motvilligt sagt ja till att låta henne somna in (ville inte att hon skulle lida mer), ville hon inte lämna buren när vi väl var tillbaka i rummet. Hon var lugn och fridfull, som att hon visste vad som skulle hända, vilket inte förvånade mig. När jag pratade med henne genom alla de år som hon levde, så har hon stått stilla, tittat på mig och lyssnat. Tänk er som ett litet barn på kanske 6 år.
Hon somnade in den 5 juni, 2019, 14 år och 9 dagar efter att hon kom hem till mig för första gången.
Bilder på My
Bilderna nedan är tagna mellan den 18 oktober, 2018 och 29 oktober, 2018.
Drömmen
I drömmen bodde My på en koloniträdgård som vi har några kilometer från mig. Varje gång jag kom dit, blev hon såpass glad, att hon inte visste vart hon skulle ta vägen! Hon sprang runt överallt, jamade för fullt och kunde sen inte släppa taget om mig.