Dataanalysförfrågan

Dataanalysen kommer att göra Airikr Blog bättre. Om du godkänner förfrågan, kommer följande att lagras om dig:

  • Enhetens IP-adress
  • Webbläsarens användaragent
  • Vilka sidor du besöker
  • När du godkände datainsamling
  • När du besökte en sida

Läs mer om hur webbsidan behandlar dina uppgifter.

Fastnålade inlägg

Ska försöka satsa stenhårt på att lära mig japanska

_
Omslagsbild

Jag älskar den japanska naturen och kulturen. Mycket handlar om respekt och vänlighet, och det är något jag verkligen älskar. Språket är uppbyggt på samma sätt: man måste tala med respekt och ödmjukhet. Har länge velat lära mig det språket, men det har inte blivit av. Har försökt använda mig av språktjänsten Duolingo, men det har inte gått så värst bra. Men nu vill jag verkligen börja på allvar!

Jag har varit intresserad av den asiatiska kulturen sedan barnsben. Under mellanstadiet läste jag mycket om Kina, men under vuxen ålder har jag blivit mer och mer intresserad av Japan. I dag föredrar jag Japan framför Kina, då Kina är ett land om makt och kontroll, något jag egentligen hatar. Japan å andra sidan, tycks vara som Sverige, fast mer... seriöst. Liksom svenskar, så är japaner reserverade, fast mer än vad vi är.

Ända sedan jag träffade en japansk kvinna för första gången 2015, så har jag velat lära mig hennes modersmål. Men som ni läste tidigare i det här inlägget, så har det liksom inte blivit av. Men nu ska jag fanimej satsa stenhårt på det! Jag kan redan det viktigaste egentligen, så som "hej", "tack för maten", "god natt", "tack så mycket" och mer, men jag suckar efter mer!

Det hela kommer säkerligen att ryka redan i morgon, men under en timme per dag, kommer jag att göra följande:

  • Titta på YouTube-klipp som dokumenterar den japanska kulturen.
    • Försöka lära mig hur de tänker, hur man ska tänka som japan och hur man ska uppföra sig.
  • Titta mer på anime med japanskt språk (inget dubbat här inte).
  • Träna språket via Duolingo.
  • Säga upprepande gånger de japanska ord som jag har lärt mig, samtidigt som jag tänker på vad de betyder.

I skrivande stund kommer det här att bli en spännande utmaning och jag är taggad, men å andra sidan så vet jag att det kommer att bli rätt så krävande (jag som har uppmärksamhetsstörning och typ noll tålamod). Jag kommer att lägga in en påminnelse i min uppgiftsapp någon gång under kvällen.

Både yay och nay

_
Omslagsbild

De senaste två, tre dagarna har varit både nyttiga och lite tuffa för min del. Humöret har varit på topp, främst nu när vårkänslorna verkligen sprids med strålande solsken, fågelkvitter och vårvarma dagar. I går tog jag fram dammsugaren för första gången på alldeles för länge, och jag vädrade ur lägenheten genom att ha köksfönstret och vardagsrumsfönstret vidöppna så att det skulle bli lite korsdrag.

Även om humöret har varit på topp, så har det även varit på botten. Jag har drömt om saker som lätt kan göra mig deprimerad (håller dessa drömmar för mig själv), vilket har gjort att i dag hade jag det svårt med att ta mig ut på en cykeltur. Jag tvekade först, men tvingade mig ut genom att sätta på mig jackan och mössan, samt hörlurarna och gick runt lite i lägenheten. Sen tog jag på mig skorna och bara gick ut.

Minsta lilla tanke på hur bra andra har det, får mig att tippa ner lite närmare mot depressionen. Jag vill så mycket, men det går alldeles för långsamt. Vill vara där många andra är redan nu (nyttigt matintag, orken till att städa och rensa, med mera), men jag kan inte för jag sätter alldeles för stor press på mig själv. Har känt de senaste månaderna att jag är väldigt självkritisk och kritiserar mig ofta negativt.

  • Jag vill ha en fast anställning med en bra lön någonstans, men jag kan inte på grund av min ångest och depression.
  • Jag vill börja äta nyttigt, men jag är för beroende av choklad och för lat (äter/tillagar dock nyttigare mat när jag med en eller flera personer).
  • Jag vill komma ut mer och kunna säga hej till vem som helst (tänk Patch Adams), men jag är för blyg och för innåtgående.

Jag känner mig liksom låst i mina egna tankar och kan inte slita mig loss från dem. Jag har visserligen börjat få mer hjälp av kommunen genom att 1) ha fått träffat en arbetsterapeut som ska hjälpa mig med att komma igång med städningen, 2) ska få träffa en sjukgymnast som ska hjälpa mig med att få mer avslappnade muskler, 3) att jag har flyttats över till en annan plats inom daglig verksamhet, där jag kan förverkliga mina framtidsmål mer än på den gamla platsen, och 4) att jag har börjat prata med en kurator om min ångest och depression.

Kuratorn ger mig värdefulla tips och råd om hur jag ska hantera främst ångesten när den väl tar över mig, och jag ser de andra hjälpmedlen som något väldigt positivt. Men ändå så känns det som att det inte är nog i dagsläget. Jag vill liksom bara knäppa med fingrarna och poff så är jag kanske 5 år starkare och klokare. Men det är en omöjlighet. Jag måste ha tålamod till att faktiskt gå igenom allt och sakta men säkert bygga upp mig själv mot det bättre.

Något mer positivt ur det negativa

Förra lördagen hade jag en jourtid på en central vårdcentralen i Karlstad för mina ögon. Jag startade FitoTrack och cyklade dit. Det var min allra första cykeltur till centrala Karlstad sedan kanske 2019. Cykelturen tärde någorlunda hårt på min redan skadade kropp, men oj så skön den var! Och som jag hade längtat! Jag cyklade rätt så snabbt ändå för att vara rätt otränad och med superspända muskler överallt; nära 2,1 mil på 1 timme och 15 minuter.

Utmaningen sket sig helt

_

Jag skulle ju göra en utmaning där jag använde en knapptelefon (som nu för tiden kallas för en "dumtelefon") för att försöka bli mindre beroende av en smart telefon. Det funkade hur bra som helst fram tills jag pratade i telefonen. Ljudkvalitén var usel och att använda headset var inte optimalt heller, då personen jag pratade med sa att jag lät som att jag var i en tunnel.

På grund av dessa anledningar, så bestämde jag mig för och byta tillbaka till min smarta telefon och helt enkelt skjuta upp utmaningen tills jag har köpt hem en annan knapptelefon.

Ska testa använda en knapptelefon i en vecka

_
Omslagsbild

Det finns fler än en anledning till varför, men den främsta är att jag vill se om jag kan klara av att inte använda en smart telefon under minst en vecka. Det är något som jag har velat testa sen 2016, men det har inte riktigt skett. Det är inte telefonen som omslagsbilden visar, utan en äldre variant från Nokia (5510 eller nått sånt). Jag köpte den på Kjell & Company för kanske sju år sedan av någon anledning (minns inte vilken).

När jag och fyra andra åka till Jäverön tillsammans och tältade under sensommaren 2016, lämnade jag min smarta telefon hemma och tog med mig min knapptelefon istället. Ville njuta av naturen och nuet istället för att känna, "oh, det här vill jag fotografera med min telefon". Och vet ni vad? Jag njöt! Ända sedan dess har jag velat prova att vara utan en smart telefon under en viss tid, och nu jävlar ska jag anta utmaningen.

Jag kommer såklart ha min nuvarande smarta telefon påslagen hela tiden, men då endast använda den till BankID och Swish, och endast använda den när jag är hemma. Jag installerade BankID i min MacBook i gårkväll, så där kan jag ju verifiera mig, men Swish blir mycket svårare. Swish finns nämligen endast till smarta telefoner och man kan inte skicka pengar via någon applikation eller något program i datorn. Resten kommer jag åt via datorn.

Så, här är listan för den här utmaningen:

  • Ta inte med min smarta telefon någonstans, utan endast ha den hemma.
  • Endast använda min smarta telefon till Swish och BankID om BankID på datorn strular.
  • När jag är hemma så får jag inte använda min smarta telefon förrän det är absolut nödvändigast.

Jag kommer att hålla er läsare uppdaterade. Önska mig lycka till!

Flera projekt är klara

_
Omslagsbild

I väntan på att jag ska bli kontaktad av Hammarö Fotoklubb för att börja med deras webbsida, så har jag arbetat med några personliga projekt. Först blev det mitt galleri, Galleria, vars namn jag funderar på att byta till Airikr Foto (och Airikr Photo för icke svenska besökare). När det projektet blev klart, började jag med den här bloggen. Därefter gjorde jag om layouten lite på min personliga webbsida. Nu arbetar jag med min vädertjänst, Serenum.

Det sistnämnda projektet, Serenum, började jag med i tisdags (tror jag) och har då haft flera pauser (som nu), men har ändå kommit rätt så långt. Inställnings-sidan är klar (förutom att kunna söka på en plats), om-sidan är klar och sidan som visar vädret och prognoserna är snart klar den med. Men mycket är dock kvar!

Jag kör ju inge halvdant när det kommer till mina projekt, även om det kanske kan upplevas som det på mitt galleri. Serenum är ett projekt som jag satsar stenhårt på. En app till både iOS och Android är på planeringsbordet och projektet ska ha strikta integritetspolicys. Besökaren ska till exempel kunna säga till Serenum att aldrig logga hans eller hennes besök någonsin. Man ska även kunna installera webbsidan på sin egna server (self-hosting).

Vet inte riktigt när Serenum blir klar, men förhoppningsvis så snart som möjligt. Mycket är liksom kvar och jag vet inte när jag blir kontaktad av Hammarö Fotoklubb. När det väl sker, så ska jag fokusera mer på det. Får inte betalt för det, men får förmåner inom klubben.

Sida 15 av 22