Lyckades stiga upp ur sängen och göra mitt behov inne på toaletten. Värmde vetekudden och försökte slappna av medan jag hade den som nackstöd när jag låg på högra sidan av kroppen på sängen. Det blev bara pyttelite bättre efter kanske 20 minuter, så jag gick upp igen och tog två Panodil i brustablettform. La mig igen och försökte att slappna av så gott det bara gick.

Lyckades somna om efter runt två timmar, men hade en sorglig dröm, så jag vaknade sakta men säkert upp igen, snyftandes... och ännu stelare. Tog ett djupt andetag och hörde hur det klonkade till i vänstra ryggmuskel. "Fel ställe", tänkte jag. Försökte att resa mig upp, men i och med att jag var nu ännu stelare än vid fem i morse, så gjorde minsta lilla ansträngning ont.

Lyckades till slut ta bort ur sängen genom att dra mig till fotänden av sängen. Ringde då till Hammarö kommuns växel för att fråga om det finns någon massör i centrala Skoghall. De visste ingen, så jag kontaktade morsan för att få numret till ett ställe som jag visste var ett massageställe i centrum. Men det var visst bara en fotvårdare, så hon tipsade om ett annat ställe där de faktiskt har massörer, nämligen ICI. Men de hade ingen tid förrän i morgon.

De rekommenderade mig att ta en promenad så att musklerna rör på sig och så att blodcirkulationen kan bli lite eller mycket bättre, vilket jag även gjorde strax efter nio. Gick nära 6 km, men det gjorde inte saken bättre, tyvärr. Fick en tid hos Karlstads kiropraktorklinik vid två, så ska cykla dit vid ett.

Några minuter senare exporterade jag sömnanalysen från min gamla Huawei Honor 9, till mig själv i Telegram och bytte sen telefon till min nuvarande (Nokia 7.2). Därigenom kollade jag allt som jag får varje natt: nya e-postmeddelanden och nya meddelanden på Telegram från personer från främst Sverige och Asien.

Som vanligt var jag trött och seg efter en god natts sömn, men efter kanske 15-20 minuter gick jag upp. Satte mig nästan direkt framför datorn och fortsatte arbetet med uppdateringen till bloggen, vilket var i stort sett helt klar. Några timmar senare släppte jag den nya uppdateringen som ni kan se på följande länk: https://git.airikr.me/airikr/airikr-blog/commit/e63672d862fa6dcc010e52f958780c1070960519

När uppdateringen var lanserad och klar, var klockan över två på eftermiddagen. En vän skickade en del bilder från hennes promenad tillsammans med texten "varmt och gött nu". Jag kollade Serenum och fick då se att det var cirka 15 plusgrader ute. Då bestämde jag mig för och ta en promenad. Men jag var tvungen att besöka toaletten först och där satt jag ett tag (intresseklubben antecknar...). När klockan var halv fyra kom jag äntligen iväg och då på cykeln.

Själva cykelturen

Det var oerhört skönt ute. Jag bara mådde. Funderade på om jag skulle cykla in till Karlstad som jag alltid gjorde innan pandemin bröt ut, men jag cyklade istället bara runt på Hammarö. Försökte ta vägar som jag annars inte brukar ta och även försöka att undvika dom om jag skulle korsa dom igen. Det gick bra först, men inte i slutet. Kanske 10% av hela cykelresa (vilt gissat) var upprepade vägar som jag redan hade tagit en gång innan.

Efter mer eller mindre 1,6 mil tog jag en kort promenad i skogen på Hammars udde, nära fågeltornet. Hela promenaden var på kanske 300 meter. När jag kom hem hade jag varit ute i en och en halvtimme och hade då cyklat och gått nära 2,2 mil. Jag har inte lagt in stöd för uppladdning av bilder här än, så jag kan tyvärr inte visa några bilder från resan.

Efter cykelturen

Ska bara ta det lugnt nu och när klockan är närmare åtta, så tänkte jag cykla till affären och handla hem sånt som jag behöver i kväll och i morgon. Innan dess ska jag väl ta disken. Kanske även återställa telefonen, för den har blivit rätt seg under de senaste veckorna. Se om den blir snabbare efter det. Har börjat kika på en ny telefon, nu när jag kan börja spara till en. Fastnade rätt gött för en Motorola Edge eller "storebrodern" till den, Edge+. Får se vilken det blir i slutändan, om det ens blir någon av dom när jag väl har pengarna i slutet av det här året.

Även om humöret har varit på topp, så har det även varit på botten. Jag har drömt om saker som lätt kan göra mig deprimerad (håller dessa drömmar för mig själv), vilket har gjort att i dag hade jag det svårt med att ta mig ut på en cykeltur. Jag tvekade först, men tvingade mig ut genom att sätta på mig jackan och mössan, samt hörlurarna och gick runt lite i lägenheten. Sen tog jag på mig skorna och bara gick ut.

Minsta lilla tanke på hur bra andra har det, får mig att tippa ner lite närmare mot depressionen. Jag vill så mycket, men det går alldeles för långsamt. Vill vara där många andra är redan nu (nyttigt matintag, orken till att städa och rensa, med mera), men jag kan inte för jag sätter alldeles för stor press på mig själv. Har känt de senaste månaderna att jag är väldigt självkritisk och kritiserar mig ofta negativt.

• Jag vill ha en fast anställning med en bra lön någonstans, men jag kan inte på grund av min ångest och depression.
• Jag vill börja äta nyttigt, men jag är för beroende av choklad och för lat (äter/tillagar dock nyttigare mat när jag med en eller flera personer).
• Jag vill komma ut mer och kunna säga hej till vem som helst (tänk Patch Adams), men jag är för blyg och för innåtgående.

Jag känner mig liksom låst i mina egna tankar och kan inte slita mig loss från dem. Jag har visserligen börjat få mer hjälp av kommunen genom att 1) ha fått träffat en arbetsterapeut som ska hjälpa mig med att komma igång med städningen, 2) ska få träffa en sjukgymnast som ska hjälpa mig med att få mer avslappnade muskler, 3) att jag har flyttats över till en annan plats inom daglig verksamhet, där jag kan förverkliga mina framtidsmål mer än på den gamla platsen, och 4) att jag har börjat prata med en kurator om min ångest och depression.

Kuratorn ger mig värdefulla tips och råd om hur jag ska hantera främst ångesten när den väl tar över mig, och jag ser de andra hjälpmedlen som något väldigt positivt. Men ändå så känns det som att det inte är nog i dagsläget. Jag vill liksom bara knäppa med fingrarna och poff så är jag kanske 5 år starkare och klokare. Men det är en omöjlighet. Jag måste ha tålamod till att faktiskt gå igenom allt och sakta men säkert bygga upp mig själv mot det bättre.

Något mer positivt ur det negativa

Förra lördagen hade jag en jourtid på en central vårdcentralen i Karlstad för mina ögon. Jag startade FitoTrack och cyklade dit. Det var min allra första cykeltur till centrala Karlstad sedan kanske 2019. Cykelturen tärde någorlunda hårt på min redan skadade kropp, men oj så skön den var! Och som jag hade längtat! Jag cyklade rätt så snabbt ändå för att vara rätt otränad och med superspända muskler överallt; nära 2,1 mil på 1 timme och 15 minuter.

Jag tog dock en promenad i förrgår, men då under sena kvällen (eller ja, natten, då den infaller när solen har gått under horisonten). Då var det även kyligare, så jag frös en del, trots underställ. Så dagens promenad var på så sätt skönare.

Jag längtar verkligen tills det har blivit varmare ute så att snön och isen smälter. Då kan jag cykla utan att riskera att halka, även om jag har dubbdäck på. Kommer då att cykla ända in till Karlstad, vilket är en resa på över 1,4 mil tur och retur. Jag har cyklat till och från Karlstad flera gånger per vecka sedan jag bev mycket olyckligt kär under sommaren 2004. Nu känner jag att kroppen suckar efter att röra på sig. Har nämligen varit superdålig på att träna och vara aktiv inomhus under förra veckan.